Jag har aldrig ätit så många värktabletter som jag har gjort sen klockan tre inatt. Jag tycker så synd om mig själv och bestämde mig för att det var farligt att fönsterputsa när man har dämpat smärta med tabletter så det har jag inte gjort. Vad har jag gjort idag då? Ingenting, bara tyckt synd om mig själv, men nu ska jag faktiskt sluta med det, och hit the stores. Jag måste bland annat hitta en vit skjorta lika fin som den jag förstörde med strykjärnet och blev så ledsen att jag inte sa någonting om det till någon. Men igår var det iallafall trevligt. Hem till Sandra för att baka, men baka blev det inte gjort. Vi såg på film istället och pratade strunt. Carro hade klippt sig jättekort med typ snedlugg och det var jättefint. När vi skulle hem drog hon på sig en rosa mössa för att hon inte ville bli misstagen för skinhead och nerslagen. Det blev hon inte heller som tur är. Och snart stänger affärerna. Jag ska försöka vara lite mindre seg, tiden bara flyger iväg ju! Snart är lovet slut :S

Nu är julen över, typ. På julafton hade jag mina syskon hemma hos mig. Pappa tomtevägrade i år igen. I år var ett rekordår i Sigge-julklappar. Det var överflöd på sådana, nästan alla från mamma. Hon gav honom bland annat sånt hon själv också hade nytta utav. Vi spelade kort, Alice råkade droppa i bluffstopp trots att vi hade bestämt att man inte fick det, och förloraren på det som jag brukar kalla "slav och president" blev kallad stjärtlapp. På juldagen åkte jag och mamma över till mormor för att träffa släkten. Vi kom lite tidigare för göra smörgåsar. Vi insåg rätt tidigt, innan vi ens kom dit, att det skulle bli för trångt i köket om mormor och Britta var där samtidigt som oss när vi gjorde smörgåsar, så vi bestämde oss för att vi skulle bli tvugna att köra ut dem. Det var lättare sagt än gjort. Mormor smet in och skalade ägg, och då fick vi köra ut henne igen. Sedan blev det åtgång på de så kallade Johanna-smörgåsarna (namnet är inte mitt fel, men jag är den enda vegetarianen i släktskapet), så vi fick göra nya. Idag åkte vi hem till kusin Catrin som fyllde 17, grattis!, och fick på så sätt träffa släkten igen, och jag fick på nåt vis hem en kortlek. På hemvägen stannade jag och mamma vid Ica Maxi, och jag fick på något underligt sätt en trötthetsyrselattack som har hållt i sig, och jag har spenderat kvällen med att vingla, tala osammanhängande och svamla (i mitt sjukdomstillstånd verkar det oändligt stor skillnad på att tala osammanhängande och att svamla). Men duktig som jag är så har jag faktiskt gjort mozartkulor! Jag är bäst på att göra mozartkulor. Efter att min bagarsyster talat om för mig att "tassar" är fula (den där chokladen som bildas längst ner) så har jag gjort så att de inte har sådana. Nu vill jag bara veta hur man gör för att kulorna inte ska se helt förstörda ut när man försöker ta bort tassarna.

Jag är så himla bäst. Jag har för länge sen laddat ner Heroes of Might and Magic 3 från internet men inte lyckats få skiten att fungera. Tilläggas bör att vi ett antal gånger köpt skivan men de går sönder och skivan vi har nu funkar inte.  Men nu har jag tagit mig en stund och listat ut hur man gjorde det för att installera. Det var svårt, men jag lyckades. Jag vet numera vad "game directory" betyder, och är lite duktigare att läsa krångliga instruktioner på engelska gjorda av dataproffs.

Idag skulle jag sjungit i luciatåg, om jag inte hade varit så himla förkyld :( Jag skulle varit tomte, hade en jättefin outfit också. Men när man är förkyld störtar man bara inte upp ur sängen kl 6 och brister ut i sång.

Jaja, jag har iallafall gått på bild och form och slutgjort min tavla. Det flyger omkring cirkusartister i mitt huvud, så jag blev rätt trött där i slutet och spenderade tiden med att prata innan jag tänkte. Det roligaste var ju att jag ringde Carro efter 20 min eftersom att hon inte hade kommit än, och då låg hon och sov, vilket hon inte ens lyckades förklara för mig tilfredsställande i telefon.

Johanna: Hej!

Carro: heej.. *tystnad* jag.... *tystnad*

Johanna: jag hör dig inte!

Carro: eeeh..

Johanna: nu hör jag dig!

Carro: *tystnad* jag... *tystnad*

Johanna: låg du och sov eller?

Carro: jaaa.. var är du?

Johanna: på bild och formen!

Carro: *tystnad* jag..... ska gå nu..

Men det var bäst att bild och formen inte ska läggas ner! Det var risk för det förut, men vi ska få fortsätta. Det blir dyrare bara.

Godnatt, nu ska jag försöka att inte drunkna när jag sover.

Hej hej, idag är det måndag. Kanske inte egentligen finns något intressant att säga förutom att jag har haft en fiolkonsert och att mormor och Britta kom och tittade på det. Väldigt trevligt. Britta och jag sjöng andrastämman till Nu tändas på vägen till pendeltåget, och mormor lärde mig ordet erbarmligt.

Och igår såg jag Guldkompassen. Den var faktiskt bra, men det kanske var för att det var så länge sen jag läste boken så att jag inte kan klaga på saker. Den bokserien är gudomlig förresten. Jag ska läsa om den så fort jag får tag i den första boken. Hur uselt är det inte att bara  ha de sista böckerna?

Jag gjorde ett test där man kan se var man står, inom den amerikanska politiken tror jag. http://www.politicalcompass.org 

Nu vet jag absolut var jag står... Grön Ruta!! Det ska jag säga ifall en amerikan frågar mig om politik.

Idag har jag lekt "quarterbacks!" med carro, vilket innebär att vi skyddar oss med armarna medan vi kastar oss mot varandra. Folk stirrade på oss. Jag smög även förbi en bil, och insåg att det satt folk i den som såg mig.

Sen så har jag sjukt mycket kreativa saker som jag ska intyga att jag har gjort genom att redovisa dem, näst vecka. Eller okej tre. På måndag är det konsert med orkestern i Salemkyrkan, på torsdag ska jag sjunga i luciatåget på min skola, och på söndag är det vernissage för min bild och form. Men jag kan inte mina låtar ordentligt och jag är inte klar med min tavla! Äh, strunt samma, snart är det jul!

Åh vad mysigt. Jag har en liten sovmorgon idag, så jag snoozade och väntade på att båda mina föräldrar skulle gå hemifrån. På det viset slipper man den mesta cigarettlukten, de hårda kollisionerna och kampen om badrummet. Så nu har jag lägenheten för mig själv :) Musik, frukost och skippa inplanerat morgonpluggande. Sen så är det helt sjukt hur bra jag och Alice ser ut ihopmorphade.

Jag är tokig, så vänta dig inte att förstå allting jag lyckas skriva i den här bloggen.

Tankar:

Klockan börjar bli mycket nu. Jag har haft en vecka som har varit intrycksgivande. Eller egentligen inte. Det är bara det att det blev så mycket olika saker och tankar och grejer som kom upp just då, som lyckades påverka mig eftersom jag var så stressad. Så jag var rätt sinnessjuk där i slutet. Jag blev det. Det slutade med att jag försökte tillkalla spöken. Men då hände det något underbart. Jag fick tillbaka någonting som jag inte haft på mer än ett år. Jag vet inte vad det var. En grundkänsla. Ett annat slags lugn, fast ändå inte, jag kunde fortfarande bli arg och stressad, men det var någonting annat som hade försvunnit. Någonting som inte ska vara där hade försvunnit. Som att vakna upp. I och med den här känslan hade jag förmågan att inte ta lika allvarligt på saker. Vissa saker betydde inte lika mycket. Men jag vet inte hur det är nu. Jag hoppas att det håller i sig, för det var bra. Som att få tillbaka ett förlorat sinne ungefär.

Dagen:

Jag vaknade och snoozade (såklart). Men det var fint (vilket är en ovanlighet), jag hade en mysig dröm jag ville fortsätta på, vilket jag trodde att jag gjorde, men nu är jag inte lika säker på det. Iallafall så gick jag och putsade fönster. Sen kom min lillasyster hit, för att fira min pappas födelsedag (fråga inte var de två andra syskonen var). Det var jättefint och roligt.

Quote: "He dee Alää" - Alice svarar i telefon med munnen full av vatten.

Vi åt tacos. Oh sån gudomlig guacamole. Sen Scwartswaldtårta (jag antar att jag stavar fel) som min mamma hade gjort själv.. (och som pappa spillt mjölk på) Underbar.  Sen så åkte jag och mamma vidare till mina kusiner som fyller år. Vi var typ sena och så, men vi fick träffa lite folk iaf. Höjdpunkterna var ju att hålla i 7 veckor gamla lillkusinen Anton, och sen Lucas, den tvåårige vildingen som envisas med att hoppa nedför trappor, och hade en stor skål chips som han gick omkring med. Om och om igen hoppade han ned från tredje trappsteget, dunsade i med baken i första trappsteget och landade på golvet. Alldeles tokig.

Nu så sitter jag här efter att ha vräkt i mig godis. Borde nog sova, imorgon kommer släkten hit. (sågs vi inte precis idag? :P) Och då borde jag ha städat kanske?

Hej jag dissar:

Jag har inte själv sett julkalendern, men min lillasyster bekräftar att den inte var så bra. Jag tror henne. De har inte gjort bra julkalender på flera år. Var tog julkalendrar som Tomtemaskinen (Pettson och Findus) vägen? Bort med svamleriet och inför riktig tv för barnen att se på. Jag kan vara med och skriva en julkalender.

Hej jag obsessar:

Jag är så glad över att det finns internet. Battlestar Galactica är tokgalet bra. Jag har precis sett Battlestar Galactica-filmen Razor, och jag älskar Admiral Cain. Så bossig och sjuk i huvudet. En annan serie som verkar ha potential är Gossip Girl. Jag har hört någon likna det vid OC. Kanske ska ge det en chans. :D

XENA ÄR BÄST. JAG FÖRSTÅR INTE HUR HON LYCKAS. (och jag känner mig som tretton år i skrivande stund) Ge mig mer! Ge mig en Xena-film, nu!

Jag har ingen musik att obsessa över. Var ska jag hitta användbar sådan?

Jag har precis upptäckt att jag har rätt overklig fantasi, men jag älskar det. Allt blir så underligt och mysteriskt. Som i Guldkompassen, åh vad jag älskade boken, och åh vad jag vill se filmen.. Jag vill inte ens höra av kritikerna ifall den är bra eller dålig. Jag vill se den som den person jag var när jag läste boken. Sen så gillar jag mammas digitalkamera. Sen så gillar jag skarpt hur Alice och jag ser ut ihopmorphade.

http://www.morphthing.com/image/2172289-Johanna-och-Alice?key=032d5246cccf83f60a55f7e8ecd84b94

och

http://www.morphthing.com/image/2171840-Johalice?key=921f2e885e1b8da8afe8186f141c292c

Jag är efter det experimentet övertygad om att vi är systrar. Vilket innebär att jag nog inte är adopterad efter allt. Jag får väl tro på mina föräldrar då.

Men sist av allt: hej mormor, här har du en blogg så du kan läsa om mitt liv!